Caa

så var det en sån här dag igen. regnet öser ner och förvirringen är total. jag börjar fundera om det är så att ingen vill fast dom på något sätt måste. Alla är less och vill bara ge storfet-dissen in their face. Det man inte förstår är det där sättet saker hanteras i denna stad. Jag hör jag iakttar. Stackars människor. Det finns vissa som är mer utsatta än andra. Vissa som är måltavlor för de flestas ord och gliringar. Ditåt knivströmmen flödar och ditåt tystnaden är som mest påträngande. Ibland kan jag känna så själv. Just tystnad. och det är den jag inte pallar. Det finns två människor i denna stad jag verkligen inte alls förstår mig på. Två människor jag bryr mig mycket om och vill komma närmare inpå igen, men dessa två människor är som förändrade. Dessa två är sådana människor som jag inte vet var jag har. alls. Ge mig ett enda tecken på hur jag ska hantera situationen så hanterar jag den. så snälla säg något. Jag är för social för att bara stänga av och jag tar det som en man. (?)

Det är just det i denna stad. Folk pratar inte. folk diskuterar inte och folk drar sina egna slutsatser. Allt är back to dagis igen och jag är less. Jag är less jag är less jag är less. Längtar, åter igen, hem. Det värsta är att det största problemet kommer följa mig hem. Funderar på att lämna skiten i Gävle och aldrig mer hälsa på. Orkar inte mer. haha vad jag är less.

(det finns självklart positiva stjärnor på denna himmel med. Ni vet vilka ni är)