Caa

Ibland tänker jag så grymt mycket. Så grymt för mycket.
åter igen, så dyker  tankar upp, när som helst de vill, hur som helst de behagar. när som helst jag inte vill, när som helst jag inte behagar.

Jag är vilse i blåbärsskogen och spåret jag lade efter mig för att hitta tillbaka är borta.
min undran är om det är någon som medvetet har undanröjt spåret, om det är jag som har slarvat med utplaceringen eller om det är ödet som spelar mig ett spratt. Om det är någon som har undanröjt det för mig så vill jag gärna veta. jag vill veta varför? Om det är jag som har slarvat med det är jag säker på att om jag bara koncentrerar mig, fokuserar och tänker efter lite extra så hittar jag tillbaka. Om ödet leker med mig kan jag inget annat göra än att tacka och ta emot. Om det är ödet är det ingen idé att klaga, ingen idé att kämpa emot. bara som sagt att tacka och ta emot, för varför bråka när det bara gör mig själv illa?

nu måste jag leta mig ut. och jag tackar Dig för att du hjälper mig hitta tillbaka.