Caa

Jag är helt bortkopplad från omvärlden, min mobil är hela tiden tyst och det här är nytt för mig.
I början trodde jag att jag skulle få spunk, men det visade sig fort att jag trivs såhär.
Lugn och tystnad.
Det började i Tisdags. Ingen mottagning, smset jag trodde jag skickat flera timmar tidigare låg kvar i utkorgen, ingen som ringde, ingen jag kunde ringa. Blev förbannad. Jäkla telefon, relativt ny och trasar sig redan. fan. hur skulle jag klara mig utan fröken mobil?
Ilska och Förvirring,
Onsdagen kom och telefonen hade fortfarande inte kommit på bättre tankar. Alla jag skulle ringa? alla som skulle ringa mig? Alla jag verkligen lovat att slå en signal borde vara fly förbannade på mig.
Panik och Oro
Sen kom det som en blixt från klar himmel. Jag hade lämnat telefonen hemma. Jag oroade mig inte längre, jag nästintill njöt av tystnaden och tillfället att inte bry sig ett dugg om var jag hade lagt min lilla fröken någonstans. Jag stressar av, gör allt jag själv vill göra, i min egen takt, utan stress och utan tjat. och jag trivs.
Lugn och Tystnad.

Så, alla som tycker jag är en dålig människa som inte hör av mig. tyck det. Jag bryr mig inte. Jag har det lugnt och skönt här på min egen lilla kant. (och för övrigt har jag inte era nummer)
Tror jag ska börja ta en telefonfri dag lite då och då. läskigt att man är så pass beroende av mobilen att man får nästintil panik när den slutar fungera.
vad har hänt med dagens ungdomar.