Vänta!
Jao. så sitter man här igen då. Den som väntar på något gott väntar oftast för länge är mitt nyaste motto. Min väntan på något jag inte vet vad, har varit och är grymt lång och energikrävande. Jag blir trött, irriterad och alldeles alldeles sådär .....förväntansfull. Men jag har funderat kring det här med väntan. Att vänta på något måste vara den mest skräckblandade glädjekänslan som existerar. Även om det är en väntan mot en ny cellgiftsbehandling eller en träff med en person man gillar så innehåller väntan glädje. Glädje i första fallet för att ju fortare behanlingen kommer närmare, desto fortare är den över och andra i fallet, ja, no explanation needed.
Vad jag väntar på är dock för mig en gåta. Jag gissar och gissar och när jag väl är där så märker jag att det inte var det jag väntade på, så jag fortsätter att vänta. Jag väntar mig genom morgon och kväll och drömmer om att vänta på nätterna. Undrar när min väntan är slut, eller om den någonsin tar slut?
Jag har börjat fundera kring om jag helt enkelt ställer för höga krav på allt. Och att jag därför väntar på något jag egentligen redan har upplevt fast inte märkt det. Om så är fallet så vill jag gärna veta det nu. För jag börjar bli trött på att vänta.
Kommentarer
Trackback
