Caa

Om vi tänker oss att det började på dagen 1 för Herr Tyst. För det var den dagen då han började känna sig otroligt malplacerad och inte riktigt visste om det var det här han ville göra.

Vi tar det från början:
Han hade precis börjat på ett nytt jobb, ett flashigt sådant med eget kontor, skinnfåtöljer och en bigass, widescreen såklart, tv på väggen. I vänstra hörnet i Herr Tysts kontor brann en brasa gjord på endast björkved varje morgon när han kom till jobbet, och så fort han ville ha skorna putsade eller likör iblandat i kaffet så ringde han på sin söta sekreterare Fröken Smart. Fröken Smart var en mycket trevlig fröken som alltid stod till tjänst för sin arbetsgivare men tyvärr inte hade alla hästar i stallet milt uttryckt.  Hon var dock väldigt söt och spred alltid glädje kring sig vilket var perfekt för alla strikta kontorsanställda i kavaj och slips uppdragen till strypgränsen.
Tillbaka till Herr Tyst, så hade han ett tag varit lite fundersam kring sitt val av arbete och livssituation och kände sig mest fastkedjad till sitt arbete och sin superdyra skinnfåtölj. Vareviga morgon hade flera hundra mejl rullat in och vareviga morgon fick företaget flera hundra nya arbetsuppgifter. Det gick mycket bra för företaget Herr Tyst arbetade på och han glädjes åt detta, för trots allt så var det en del hans förtjänst till att så var fallet, dock så var han inte alls, som tidigare nämnt, lika glad över sin egen situation.

Herr Tyst var fortfarande ung och hade ett kort tag velat fram och tillbaka kring vad han ville göra, men när chansen till nya positionen på sitt arbete dök upp så tackade han lojalt ja och flyttade upp till högsta våningen, till sin skinnfåtölj och sin big-ass widescreen. Kontakter var allt hade hans föräldrar alltid sagt, och vad kunde inte annars finnas på en chefsposition än kontakter? Han hade halva inne och han hade makt.

Men det var då. Just den dagen började han fundera om detta egentligen var det han ville göra. Ville han sitta i sin skinnfåtölj i förtio år till och se till att samma företag rullade på som det skulle? ville han bli serverad kaffe från alla dessa olika fröken Smart som skulle bytas ut under åren, då de flesta Fröknarna brukade tröttna på slaveriet och åka bort i några år och jobba som dykarinstruktör i thailand eller något sånt kul. Ville han verkligen det? var detta allt han hade att se fram emot?

Dagarna gick och Herr tyst sa inte ett knyst om sitt tvivel till vare sig jobb eller alla pengar han tjänade. Han log brett på alla fotografier där händer skakades med presidenter och kungligheter, och på alla framsidor på dessa båttidningar som ville fotografera hans nyaste monster till lyxyacht. Men han var inte lycklig. Innerst inne så visste han att han mest av allt skulle vilja börja om från början, gå tillbaka till den dagen då han bestämde sig för att flytta de x antal trapporna upp i huset och den dagen då han fick en egen brasa i vänstra hörnet av sitt alldeles för stora kontor.

Dag 14 600 sitter Herr Tyst Fortfarande på sitt kontor. Han kollar mejlen och läser alla de hundratals mejl han fått i inkorgen under natten. Och Han tänker på allt han missat i sitt liv.