Caa

okej, grejen är att det är litet, way too trångt och alldeles alldeles underbart.

okej, nu är jag tillbaka på den där kanten som bara vill dra ner mig i djupet. Fy fan vad jag är less. Kalla mig svartsjuk, grinig, bitch eller helt enkelt dum i huvudet, men fan vad jag är less. Jag känner mig grymt bortglömd. visste att det skulle bli såhär.  visste. Ska bli SÅ skönt att komma hem till Gävle stad. SÅ skönt att träffa mamma och pappa. SÅ skönt att komma bort. SÅ. Längtar nå så ini bomben.

NU, matte. så ovanligt av mig.

Om sommaren vore här nu så skulle jag bli glad. Jag skulle lova mig själv att gå ut och gå en promenad varje dag, Jag skulle lova mig själv att se sådär fräscht somrig ut i blicken varje morgon  och jag skulle sådär småstudsa gatan framåt. Ikväll skulle Jag klä mig i min finaste sommarklänning, sätta upp håret med en liten blomsterkvist och jag skulle grilla på balkongen, trots att man inte får.
Jag skulle Tända en stor lykta utanför, ha balkongdörren öppen för att få in det där härliga fredagsbruset från människor som passerar och jag skulle sitta och bara andas in lukten av sommar.
Om det skulle regna imorgon så skulle jag ändå gå upp tidigt, Jag skulle öppna dörren ut från vårt hus med glimten i blicken och jag skulle ta en rejäl marsch i elljusspåret, leendes mot alla jag mötte. Alla jag mötte skulle le brett åt mig tillbaka och jag skulle känna en enorm glädje och upprymdhet av sommarregn.
På vägen hem skulle jag sicksacka mellan daggmaskar på den blöta asfalten och jag skulle halka mig nerför skogsstigen på sniglar som flytt från regnet medan jag svor som en galning.
Väl framme vid huset skulle jag till min förvåning (eller inte) märka att jag tappat mobilen någonstans ute i spåret och väl inne i lägenheten skulle jag märka att mina skor hade läckt och mina små röda sommarstrumpor nu såg ut som om de var batikförgade. 
När jag med våld slitit av mig mina blöta kläder och tagit mig längre in i lägenheten skulle jag till min förfäran se att min mascara numer låg under ögonen och jag skulle tyst stå där och stirra på den dränkta pandabjörnen som stirrade med tomma ögonhålor av vrede tillbaka.

Jag skulle då ilsken som aldrig förr leta mig till min säng, jag skulle tänka på dagen som hade varit, på gårdagen och oroa mig lite för morgondagen. Sen skulle jag tvinga mig till att sova.

Som vilken annan dag som helst.

Idag åker farmor in till Uppsala för att göra en stor hjärtoperation. Mina tankar går till henne och mina tummar hålls hårt. Lycka till farmor. Oroa dig inte för mycket farfar. Det här kommer gå fint.