Caa

.. och kvoteringen avskaffas på grund av några kvinnliga veterinärstudenter som känner sig bortsparkade från drömmens palats. Palats eller ej, kille eller tjej, jag håller med dessa stackare fullt ut. När det gäller skola och utbildning SKA betyget vara det enda som spelar roll, inte könet. Men. Ett stort men. Jag blir tokförbannad på hela den här diskussionen om kvotering: nuförtiden känns det som att vissa människor vill att detta fenomen bara skall utnyttjas för kvinnans fördel. Vad var det här med jämställdhet nu igen? Systrar! -Ni förstår väl att det är totalt omöjligt att både äta kakan och ha den kvar?

Nu säger jag såhär: Sluta klaga, kämpa för det ni vill och tro på er själva. Tänk känslan av att ta dig till en plats för den du är och det du kan, istället för att sitta där på grund av ditt kön.

Läs vad Tobias Krantz, Herr Forskning- och Högskoleminister tycker och tänker på DN. En bra kis!

Jag fick veta på nyårsafton att det var tokviktigt att sätta upp mål inför det nya året, men även att fundera över vad som var bäst och sämst med det 2009. Då tyckte jag att det var otroligt överdrivet och sprang min väg för att på fyllan slippa formulera mål i några hackande meningar, men nu har jag faktiskt funderat och insett att det kanske är en rätt intressant sak ändå.

På sämstlistan finns en självklar förstaplats: En otroligt tråkig brytning med en god vän. Jag har nog inte förrän nu insett hur stor tankeverksamhet som egentligen har snurrat kring detta. Det är riktigt tråkigt, ledsamt och rent sagt för jäkligt att detta var tvunget att ske, men jag inser kanske på något plan att det var ett måste.

Målen inför 2010 är tvärtemot rätt luddiga. Sånt som att plugga mer och sudda ut kurser från att-göra-listan är självklar, och att jag måste göra detta är ett faktum (allt är dock relativt). Men jag tror framför allt att 2010 kommer att handla om fokus på det positiva. Eller rättare sagt, jag Vet att 2012 kommer att fokusera på positivitet. Bladet är vänt och bristningarna bleknar sakta men säkert bort, Thank god!

En sak jag har lovat mig själv är att umgås mer med nära och kära. Nu är det tamefasen dax att prioritera bort jobbiga saker och ta hand om de nära. En dag kanske de inte finns kvar.

På bästlistan finns ingen självklar förstaplats än. 2009 har varit ett, ur  genomsnittligt perspektiv, bra år (det har alla år utom mörkret mellan 00 och 01 varit). Men det kanske finns något som är lite utmärkande. Fast Den håller jag på ett tag till.

Tänk dig att du är en ensam, övergiven och otroligt misslyckad författare. Tänk dig sedan vidare att du är skiljd, knapp får träffa dina barn, hatar din exfrus nye man och att du lever med en enorm ångest inombord. Krydda med att jorden kommer att gå under, och att undergången kommer börja precis där du och dina barn slår upp campingtältet på er första campingtur sen länge. Det är inte lätt, det är inte livet på en pinne men det är snyggt. Och det är i sista minuten hela tiden. Hela tiden.

Förväntningarna på filmen 2012 var inte höga, mycket på grund av att alla specialeffekter höjts till höjden. "Day after Tomorrow" från 2004 kunde slänga sig i väggen sa någon; det som 2012 handlade om kunde ju "faktiskt hända på riktigt"! hmm.

Jag har sett, jag har synat och jag har skämts. Inte för att det var dåligt, tvärt emot: det var FÖR bra. För mycket, för snabbt, för i sista minuten. Det känns som att Roland Emmerich visste att han kunde mer än "Day after tomorrow", han ville bevisa allvaret och han visste att hans kompisar kunde. Det kunde dom, alla hundratals var proffs, och alla fick visa vad dom var bra på. På samma gång. Tyvärr finns inte utrymmet för detta ens i en film på två timmar och trettio minuter.

2012 känns inte så lång, det måste jag dock säga. Någonting händer hela tiden och det är snyggt! Men Men Men Det är bara en film med specialeffekter. En film med många specialeffekter. Skådespelarinsatser? -Ingen aning, de stackarna finns bara med för att de måste. Dialog? -Ingen aning, all eld överröstade pratet och tyvärr även paniken.

Du ska se 2012 om du tror på sista-minuten-grejer, om du tycker att fler specialeffekter är lika med bättre och du ska absolut se filmen om du vill se hur en stor budget kan förstöra en annars bra skådespelarinsats.
Du ska inte se filmen om du i Day after Tomorrow kände en irritation över hur bloody övernaturligt  tur sötnosen hade som undkom den enorma isen. Du ska inte heller se 2012 om du vill få ett bestående intryck av en film eller om du tror att detta kommer att hända, då kommer du skita knäck i två år.

Men. Slutligen, 2012 i ett nötskal: Töntig film med för många Specialeffekter. Men, se den. Endast för att du då kan säga att du har.

JA, JA hemskt mycket JAA! Jag klarade skiten: Jag klarade det trots att det inte var förväntat. Detta betyder att Mekanik II inte längre ligger och skaver på mina axlar, - vilken otroligt underbar jättetur att jag ens skrev den. Det tackar jag för. Jag tackar och bockar och slår mig själv lite lite lite för bröstet: Även denna gång så behövdes inte så mycket. Så otroligt nödvändigt, min motivation är äntligen tillbaka. TACK FRITZ BARK!