Caa

Jag hade glömt hur bra Once and Again var. Jag hade glömt hur jag satt hemma i soffan med mamsen och snyftade. Det var många år sen nu, och jag gillar inte sånt här längre. Trodde jag. Såg en gammal repris idag och jag grät precis som förr, jag hade precis samma klump i magen och blev precis lika kär som då. Enda skillnaden var att pappan helt plötsligt var den som fick mest uppmärksamhet, inte hans son. Undrar varför?